Ge barnet ett namn
Barn bör ha ett namn, det är t.o.m. en av de rättigheter som fastslås i Fn:s barnkonvention. Vilket namn ett barn bör ha påverkas av flera olika faktorer, inte minst var i landet barnet föds, vilka namn som är vanliga i barnets släkt och naturligtvis vilka barn som är populära under den period barnet föds. Det är inte särskilt vanligt idag att barn döps till Mattias, Jonas och Tobias, däremot är det vanligt att män med dessa förnamn, födda under perioden 1970-1985, själva får barn.
Förutom när nya namn kommer in utifrån, som y-namnen på 1960-talet och framåt och senare namn som bl. a. Kevin, brukar man gå ungefär två generationer tillbaka när man funderar på lämpliga namn till sina barn. Många barn som föds idag får därför namn som var populära på 1910- och 1920-talet. Även här spelar släkttraditionerna in. Då det är vanligt att barn får samma förnamn som sina föräldrars mor- och farföräldrar.
Slutligen får man inte glömma att även faktorer som klass påverkar valet av namn. Även om det är svårt att hitta den typen av statistik så är en kvalificerad gissning att de som döper sina söner till Liam, Alvin och Melvin primärt inte bor på Östermalm. Samtidigt är namn nog mindre klassbetonade nu än tidigare: Jan Kenneth Eliasson, som från början hade tilltalsnamnet Kenneth, bytte till Jan för att kunna göra karriär vid Utrikesdepartementet. En diplomat som hette Kenneth var nämligen helt otänkbart på 1960-talet. Mycket har hänt sedan dess, men frågan är om en ambassadör skulle kunna heta Jimmy eller Tommy. Idéhistorikern Ronny Ambjörnsson, som själv har arbetarklassbakgrund, har skrivit en bok om sitt förnamn och de associationer det för med sig.
This entry was posted on Wednesday, April 6th, 2011 at 12:40 pm and is filed under barn. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.